Meet Elizabeth

Manniskorna man traffar medan man reser ar ofta mer intressanta an resmalen. Idag hade jag nojet att lara kanna Elizabeth. Redan forsta dagen jag kom till Georgetown horde jag talas om henne. Hon bor har i stan ovanfor ett europeiskt inspirerat cafe. Forra veckan borjade hon komma in har pa hotellet for att svalka sig samt forfriska sig med konversationer. Jag har sett henne flera ganger men har inte lyckats stjala henne forran idag.
Vi gick till hennes favorit restaurang i stan. Ett indonesisk stalle dar en mal mat kostar ca 5 kr.
Sa, vad ar det som gor Elizabeth sa intressant? Hon har varit pa resande fot i 53 ar. Smaka pa det.
Vi spenderade hela dagen ihop och hon visade mig runt i stan som hon kannt till i 30 ar. Medans vi promerade runt sa berattade hon om sitt livslanga aventyr. Hon lamnade England 1957 efter att hennes fastman och hennes mamma gatt bort. Hon reste till Frankrike dar hon jobbade som aupair i nagar ar. Darefter har hon rest jorden runt ett x antal ganger. Hon har bl a bott i Sverige i 6 ar och kan prata en del svenska. En gang sa blev hon ranad och knivstucken i Indien. Men det stoppade henne aldrig fran att fortsatta. Hon har ingen bas utan ager det hon bar pa ryggen samt nagra lador med agodelar som hon lamnat hos vanner runt om i varlden. Hennes vardagliga lyx ar att lyssna pa sin radio och lyssna pa varldens nyheter. Harnast ska hon resa till cameron Highlands, som jag precis kom ifran. Hon brukar aka dit 2-3 ganger om aret. Framsta nojet dar ar att promerna med en hund. Sedan ska hon resa till Bangkok dar hon jobbade i en bokaffar for nagra ar sedan. Hon berattade att hon har aldrig sokt efter jobb utan jobb har bara dykt upp. Jobbet i bokaffaren kom sig av att butiksagaren sag hur hon borjade stalla alla bocker i ordning medan hon letade efter en bok. Det slutade med att hon jobbade och bodde dar i 6 mander tills hennes visum utgick.



Jag har snart bara 3 veckor kvar av resande. Elizabeth kommer att fortsatta resa tills hon trottnar. Det vill saga aldrig.